Jag har i samband med sjukdomen insett en sak. En riktigt viktig sak. Jag har fått ett helt annat perspektiv på mycket. Man ska passa på att leva livet. Passa på att göra allt det där man alltid velat göra, innan det är för sent. Man vet aldrig vad framtiden har att erbjuda oss. Man kan inte alltid välja sin framtid. Jag valde inte cancern, cancern valde mig. Cancern gör att jag inte kan leva det liv jag vill göra just nu. ”You don't know what you got till it's gone” som Nick Jonas hade beskrivit det. Man vet verkligen inte vad man har tills det är borta. Tills det inte längre är en möjlighet för dig. Vardagliga saker är helt plötsligt något omöjligt för dig. Att kunna gå till jobbet eller skolan är plötsligt inte en självklarhet. Mitt mål är att så fort jag blir frisk ska jag göra allt det där jag alltid velat göra, allt det där jag alltid velat prova på, besöka alla dem där ställena jag alltid velat besöka, ta tillfällen i akt när dem ges eftersom man inte vet om möjligheten dyker upp igen. Jag tror att jag ska skriva en lista. En klassisk lista med saker man ska göra innan man dör. För att sedan så fort som möjligt bocka av en sak efter den andra. Jag tror att man bara lever en gång och man vet inte hur många år man har på sig. Därför säger jag bara: YOLO. Passa på att leva livet. Jag ska försöka att inte skjuta upp saker och ting, utan verkligen försöka uppfylla mina drömmar så fort tid, ekonomi och framför allt sjukdomen tillåter. Det är något jag vill tipsa dig som läser detta om även. Glöm inte att leva livet, till fullo. Livet är fullt av motgångar, men res dig upp igen och ta vara på den tiden du har.